Was Jesus religious? by Peter Klevius This article was originally published in Finland in Swedish Hufvudstadsbladet 1997 (see below). It will be translated but, in the meantime, here is a short summary: For more background on the topic read:

Angels of Antichrist
Klevius definition of religion
Klevius' definition of the holy negative human rights
Klevius definition of feminism
Freom Freud to bin Laden
Critical European tradition




The word religion, in its most primordial meaning, can be traced to Latin re- ’back’ and ligare ’tie’, i.e., kinship tied back in the form of ancestor warship. Kinship could therefore be seen as the main element in binding the society together and religion the form in which this is done, quite the contrary to the modern, individualist/personal concept of religion and God. In the times of Jesus the amount of abducted children, slaves, whores and other social outcasts was already significant and he clearly emphasized this. However, Jesus seems to have been quite ambivalent to his own family, mother, and, not the least, his father, who, according to Talmud, was a Roman soldier (compare the legend of Armillius and the virgin). Jesus hence was himself an illegitimate child (Compare
Homo Filius Nullius). Lonely individuals clearly search for revelation/salvation in a lost belonging to others – an escape from individualism. When crucified he screams the words, which are the most puzzling for Christianity: “My Father, why have you abandoned me?

This also leads to the intriguing anthropological world of the
Vagina Gate, the basic social coordinate in the atom of kinship

Today oil-fueled Islam represents the malign form of former kinship religions that were transformed into a totalitarian system of conquest. Although most Muslims live in ethnic groups that are more tied to kinship than Western ones, this is more due to cultural lagging. In fact, Islam seems to attract precisely those rootless individuals with personal problems who used to were, more or less, excluded by kinship religions. When Muslim children become "active" Muslims (Islamists) they sort of alienate themselves from their family of origin. Only the phrases Muslim, Islam, Bush etc, keep them together. And in that very moment they are transformed from individuals into fascist soldiers in an army whose main purpose is to boost itself, not its soldiers (see Klevius' Interdisciplinary News Blog).


Var Jesus religiös?
av Peter Klevius

(Publicerad i Hufvudstadsbladet under rubriken Jesus i ett antropologiskt perspektiv. Min rubrikssättning ansågs tydligen alltför vågad)

    Läkaren/författaren P C Jersild noterar i DN (2.8.?97) med oro det moderna prästerskapets dekonstruerade och till intet förpliktigande upplösta begreppsvärld. Uttalandet sker i världens, historiskt ledande modernistiska socialstat där man, för att citera Dan. 7:25 "...satt sig i sinnet att förändra tider och lagar” och där följaktligen incest inte mera är ett lagbrott (termen återfinns inte i lagtexten samtidigt som ingen kontroll egentligen upprätthålls betr. biosläktband t ex bland f d fosterbarn m fl) och där äktenskap mellan lika- och olikkönade likställs samtidigt som släktskap eliminerats (utom som grund för vårdnad vid barnets födelse alternativt efteråt vid faderserkännande ed) i de på socialism baserade sociallagarna.

    Genus, kön och släktskap (jmf fornsv. och isl. kyn samt eng. kin möts etymologiskt i det förhistoriska indoeuropelska gen i betydelsen producera. Ordet religion kan härledas till re', tillbaka, och legiare', binda, dvs band/?förpliktelse bakåt till dem som har (re)producerat medan diaspora, kringkastad säd, kan förstås som den del av det (re)producerade som hamnat utanför släktskapet.

”Grunden är inte individen utan famijcn, släkten, stammen” påpekar en annan svensk, Olof Pettersson, beträffande afrikansk religiositet. I många afrikanska stamrelationer är dvrkan av förfädernas andar så påtaglig och dominerande att man kan säga att denna kult är religionen". Detta kan appliceras på de flesta icke-kristna religioner, men inte på modem protestantism.

De historiska omständigheterna kring Jesus är svårtolkade och kanske ligger just häri den dynamiska kraft hans person och gärning uppvisat ävensom förklaringen till hur timmermannen förvandlades till tiggarmunk samtidigt som han var Guds son.

Jesu jungfrufödsel bygger på överföring av en missuppfattning i den grekiska översättningen av Gamla Testamentet där alma dvs ´”ung kvinna”, fått betydelsen jungfru. Markus noterar överhuvudtaget inte någon jungfrufödsel och Lukas, infödd grek och mest perifer i sammanhanget (Paulus personliga läkare), skrev i en antijudisk anda till en icke?judisk publik (Theofilus), det som skulle komma att bli det mest "kristna? av evangelierna. Lukas eleganta pennföring gjorde sitt till och han förnekar även all kontakt med GT och judarna. Jesus själv skulle knappast ha känt igen sig eftersom han i stort verkar att ha hållit sig till den judiska traditionen.

Judarnas lärobok Talmud ser prosaiskt på Jesu tillblivelse och noterar att han var den oäkta sonen till en romersk soldat (inte helt ovanligt i Galileen) vid namn Panter vilket kan jämföras med legenden om Armillus, son till en illgärningsman och en jungfru.

Jesus hade hur som helst alldeles uppenbart starka konflikter med sin mor och agerade även i övrigt på ett sätt som lade föga vikt vid familjehanden. Jesu närmaste betraktade honom som galen.

Horor och andra utstötta, ensamma individer blev ofta föremål för tiggarmunkars intresse. I dag och sedan länge kopplar vi horbegreppet ensidigt till sexualitet och erotik men i den gammaltestamentliga judiska diskursen var det snarare bristen på ?livsrum? för horans eventuella barn (barnets bästa) som var det väsentligaste. De oäkta barnen saknade ju vanligen fungerande anknytning, åtminstone till sin faders släkt, vilket kunde vara förödande ur arvsaspekt.

Jonathan Freud (Moderna Tider 4/96): "Jämförd med samtida kolleger ter han (Jesus) sig en smula enkelspårig. Filosofi och vetenskap intresserade honom inte ett dyft. Skapandet av ett anständigt och fungerande samhälle brydde han inte sin hjärna med. Han var helt koncentrerad på individens frälsning”.

För att bli en individ måste man dock först ha frigjort sig, alternativt blivit utstött, och därmed i behov av frälsning i meningen tillhörighet. Ett sätt att ordna detta kunde tänkas vara att återbörda personen till det den blivit utstött ifrån. Detta var dock uppenbarligen inte Jesu linje (Han rekommenderade ju lärjungarna att lämna sina familjer). Frälsningen fanns hos honom vilket, utgående från individbegreppet, blir helt förståeligt eftersom föreningen av två individer med nödvändighet innebär att bägge upplever tillhörighet och i denna mening upphör att vara just individer.

Jesus drar sig dock tillbaks in i sitt eget individskap och vidare bort mot sin Fader/Gud i ett gåtfullt förhållande som bars upp av tron. I den svåra stunden i Getsemane uttalar han den arameiska motsvarigheten till vårt 'pappa.

Jesu förtvivlans skrik på korset: "Min Gud (Fader), varför övergav du mig", framstår som kristendomens mest problematiska utsaga. Åtminstone tre tolkningar låter sig göras. Det kan vara början till en gammaltestamentlig sång som Jesus försöker recitera alternativt de kringstående eller senare berättare tror/vill att han sade, det kan vara feberyra eller det kan vara ordagrant vad han menade.

Vägen från Nasaret gick över Golgata och, beträffande vår egen kultur, vidare genom den lika blodiga franska revolutionen och socialismen samt utmynnade i den moderna socialstatens speciella egenintresse för de utstötta (skattemedel till staten men inte till medborgarna) samt dess inneboende släkt? och familjeupplösande ideologi.

Banden bakåt, dvs. religion i usprunglig mening, finns i den protestantiska kristendomen i dag kvar endast i form av allmänreliglösa traditioner som dop, giftermål och begravning. I stället har sekulariseringen återskapat den urgamla längtan efter samhörighet hos de ensamlämnade individerna i det av socialstaten alltmera kontrollerade och släktupplösta samhället och resulterat i, för att citera Jersild, "... institutionaliserad privatreligion där mystik verkar vara mantrat för dagen".

Teologi är verkligen antropologi menade redan Ludvig Feuerbach, och ur det perspektivet samt, pga osäkerheten kring Jesu person, bör frågan i rubriken lämnas öppen medan socialstatens egenmotiv och dess konsekvenser för medborgarna måste upp till debatt.

Peter Klevius
What is sex segregation?